Det Mörka Berget
Jag har semester i några dagar till och skriver så mycket jag kan och orkar. Det är som att klättra upp för ett stort mörkt berg. Men jag vet att det finns en nerförsbacke efter toppen och sedan kommer slutmålet - att boken blir färdig för tryck och publicering!
Den dagen har jag kämpat för så länge. Jag tror inte jag kommer att vänta på något förlag att godkänna manuset utan jag ska ta den hjälp jag har råd att anlita och sedan ge ut via något print-on-demand förlag. Jag tror just nu att jag har hittat ett sätt att få in all information i en enda bok. Om denna bok sedan kan få upp förlagens ögon för mitt skrivande så är det bara bra.
Det är ett tungt och svårt arbete att få till språket så som jag vill ha det. Jag vill att det ska vara en annorlunda berättelse med ett poetiskt språk. Jag vill att jag ska lysa igenom orden, min själ och mitt hjärta. Det vore enkelt att skriva en klassisk science fiction/fantasy som en berättelse "och så gjorde han så och sade så och hon svarade och gjorde så".. Men det känns lite trist. Det blir väldigt lätt bara en platt berättelse. Min styrka har alltid varit att göra detaljerade beskrivningar av platsers och personers utseende. Men jag har hört att man inte ska göra så utan berätta mer utifrån vad som händer: "Han strök bort en svart hårslinga från sitt ansikte". En sådan mening säger ju ganska mycket. Jag funderar på hur jag ska göra med dialoger, samtalen mellan personer? Måste man ha dialog? Jag är inte så förtjust i hur det blir när jag skriver dialoger. Jag kanske kan skippa det? Sedan är frågan om man ska skriva i presens eller imperfekt? Det vanligaste är imperfekt, dåtid: "Han gick på vägen". Men jag tycker det blir mer poetiskt och spännande, stämningsfullt med presens: "Han går på vägen".
Ja besluten är många att ta men jag måste bli klar någon gång. Jag måste bli nöjd. Boken ska tillslut komma ut till världen. Det är faktiskt dags nu.
