tharok.blogg.se

Nu publicerar jag mitt första utkast av inledningen/prologen av min bok. Är det en bra inledning? Är något väldigt oklart? Ger detta en lust att fortsätta läsa? Behöver jag ändra på något? Behöver jag förtydliga något? Är tacksam för all feedback jag kan få! Okej... håll i hatten nu för här kommer den:

 

DE STJÄRNFÖDDAS TIDSÅLDRAR

Del 1 Förödelsens Tid

 

Prolog

 

     Vinter…

 

    Skogens träd står som mörka pelare med de gråa molnen som tak. Snön lyser blå i skymningen. En lätt kylig vind viner genom grenarna.

    Något landar och påbörjar en svävande färd mot den mörka staden som här och där lyses upp av glödande gatlyktor och varmt hemtrevligt ljus från fönstren.

    Det hinner bli ganska mörkt.

    På en parkbänk sitter tre män i gamla illaluktande kläder. En flaska sprit vandrar mellan deras frusna händer. De försöker hålla värmen genom dåliga skämt och kanske de även försöker skjuta undan tanken på hur misslyckade de är och hur nära döden de är.

    Alkoholen löser inga problem.

    Kanske det är bra att de har bedövat sig, för väsendet som landade i skogen har nu nått fram till platsen där de hemlösa sitter.

    Plötsligt stöts flaskan ur handen på mannen som håller i den. De andra svär åt hans klumpighet. Dyra droppar får inte gå till spillo så de försöker rädda vad som räddas kan.

    Men den som försöker ta upp flaskan får en törn av något osynligt och faller baklänges. De andra två svär och gormar.

    Den tredje försöker ta upp flaskan men blir knuffad av den osynlige bakifrån så det ser ut som han lufsar iväg från platsen. De andra två förstår ingenting.

    Då låter väsendet den förste se och han skriker av fruktan. Väsendet skrattar. Mannen springer iväg, ramlandes ett flertal gånger på grund av ruset och den hala vintermarken.

    Han som ligger kvar på marken förstår inget. Han försöker se sig omkring efter något som gör situationen mer begriplig. Han känner en närvaro men kan inte förstå vad det är. Mannen börjar mumla något som påminner om en bön.

    Väsendet närmar sig och dess långa vassa klor glimmar som silver. Ett ondskefullt skratt gurglar sig ur hans strupe. Mannen på marken ser och skriker.

 

                                                                 ***

 

    Sebastian vaknar kallsvettig. En mardröm igen. Varför drömmer han så ofta att han är något slags ondskefullt väsen som skadar folk? Är det samvetet som talar till honom eftersom han lämnade den fanatiska kristna rörelsen? Är det gud som vill säga honom något? Var det fel att lämna dem? Är hans inre kompass i själva verket vilseledande?

    Sebastian försöker ruska av sig känslan och kliver upp ur sängen. Han går till köket och plockar fram ett kaffefilter, som han sätter i bryggaren och fyller det med kaffepulver. Medan bryggaren puttrar gör han en ostsmörgås. Sedan dricker han sitt frukostkaffe och funderar på hur dagen ska spenderas. Han har en del studier att ta tag i. Men han vill också rådfråga sin andlige mästare om drömmarna.

    Mästaren dök ju också upp i drömmarna. Först som ett namn, Chion, och sedan i olika former. Sebastian hade sökt efter någon metod att kunna få kontakt med andevärlden och blev intresserad av nyshamanska trumresor, eftersom han sedan barndomen känt sig lockad av nordamerikas indianer och deras världsbilder. Han upptäckte att de shamanska metoderna kunde återfinnas i de flesta religioner, så det kunde ju ligga något i detta. Som Sebastian förstod det så  handlade det om att få kontakt med sitt undermedvetna. Detta gjorde man genom att manipulera sinnet med trummor, fysiska påfrestningar eller droger. Så kunde man drömma i ett halvvaket tillstånd och se förunderliga syner.

    Så Sebastian sätter sig ned framför sitt altare och tänder rökelsen och stearinljusen. Därefter börjar han trumma och låter medvetandet sjunka iväg till en grön äng. Där tar han sig framåt mot ett stort träd med ett hål i stammen. Sebastians medvetande tar sig in genom hålet till ett rum av ljust trä. En spiraltrappa leder både uppåt och nedåt. Han väljer den som går uppåt och börjar stiga. Tillslut kommer han till en avsats med en dörr, som han går in igenom. Då kommer han till en sal som påminner om en gammal kyrka. Längst bort finns en plattform med ett altare. Framför altaret sitter en gammal man med flint. Han ser asiatisk ut och är klädd i vit mjuk höftlång jacka  samt vita mjuka byxor. Kring midjan har han ett tygbälte knutet, likt ett sådant som karateutövare brukar ha. Sebastians medvetande närmar sig mannen och bugar sig inför honom, då han vet att detta är Chion, hans mästare.

     - Vad har fört dig hit? frågar Chion lugnt och ler.
     - Mästare, mina tankar är oroliga och jag behöver svar. Jag drömde igen att jag var någon slags demon som gjorde livet surt för några hemlösa stackare. Varför drömmer jag dessa negativa drömmar om mig själv?
     - Vad tror du själv är anledningen? Vilken är din första tanke kring detta?
     - Jag är orolig för att jag har fel, att det de kristna fanatikerna predikade är sant och att jag därmed är dömd till helvetet. Kanske är det därför jag ser mig själv som ond?
     - Tror du på ett helvete trots att de påstår att Gud är god och förlåtande?
    - Jag vet ju inte. Det står i Bibeln att djävulen och de som valt att gå emot Kristus skall kastas i den eviga elden och Jesus själv talade tydligen om att den rike mannen som struntat i den fattige Lazarus plågades svårt i elden efter sin död. Detta brukar man ju lyfta fram som bevis på helvetet. Men jag håller ju med om att det rimmar illa med en gud som sägs vara kärleken och som lät sin son betala priset för allas synder, att han skulle plåga alla som inte tror på att betalningen skett, det vill säga att Jesus offrades.

    Chion sitter tyst en stund. Sedan sträcker han fram sin hand och räcker över något till Sebastian. Det är ett silverkors i gammal keltisk stil och det är lite smutsigt och trasigt. Därefter säger mästaren:

    - Det finns mer bakom allt du nu talat om. Vad du behöver är att lära känna dig själv och din plats i universum. Detta ska du göra genom att söka svaret på gåtan jag givit dig i handen nu. Ditt sökande skall ske genom en resa genom De tolv tidsåldrarna. Det du kommer att se kommer att ge dig svaren på frågorna du söker.
     - Hur ska jag resa genom De tolv tidsåldrarna och vad är de?
     - Resan skall gå genom Porten till Astraldimensionen. Porten är ditt tredje öga, beläget mellan dina ögonbryn, en liten bit ovanför dessa. Din resa kommer att ge dig svaren på vad De tolv tidsåldrarna är, vad Astraldimensionen är och en hel del andra frågor som du har och kommer att få under tiden. Är du redo att begynna din resa?

   Sebastian nickar och Chion tar fram en liten ametist. Denna placerar Chion mot Sebastians tredje öga och ett violett sken börjar lysa i kristallen. Långsamt sprider sig det violetta skenet omkring dem och snart börjar en virvel ta form mellan mästaren och lärjungen.

 

I ett ögonblick är båda försvunna.